Ikea

Kim skriver igen. Sitter och väntar in tidpunkten för att ta mig till första jobbdagen på Ikea. Ikea... Uttala det och man känner på läppen hur stor det är. Eller känner man det på tungan? Jag tror man känner det överallt. En vibrerande pirrning längs ryggraden, en erotisk ilning i det centrala nervsystemet. Ikea är ett monstrum, ett företagens belgisk blå.

Ingvar Kamprad verkar vara en intressant människa. En gammal extremsnål nazist som startat världens största möbelföretag? En förmögenhet på ca 23 miljarder dollar men blir förbannad om han betalar ett par kronor för mycket för kaffet? Säga vad man säga vill om karln men den plånboken skulle man vilja komma åt.

Hur som haver, det känns kul att börja jobba på Ikea. Ett litet mål när jag kom hit var att börja jobba inom försäljningsavdelningen på Ikea. Stå i affären och tipsa om varor. "Hejsan, intresserad av en soffa? Ta den här. Varför? För att den är mjuk". Otvivelaktig framgång någon? Just precis. Hur som helst så måste man börja nerifrån. Jag ska sitta i kassan i början men tror att det kommer att vara överkomligt, hoppas åtminstone.

Ikea
















Belgisk blå












P.S.

Mamma, du är en underbar kvinna, men du måste inte kommentera varje inlägg.

D.S.