Det var blod överallt

Tittut!









Cheers mates! Kim här igen. Lite väl mycket Kim nu men det här kan nog vara spännande ändå.

Jag, Chrille och Anton bestämde oss för att spela fotboll då vi var lediga och fotbollstaggade. Logiskt värre. Igår kväll sade jag till mina lärjungar vid middagsbordet: "Grabbar. Imorgon vid fotbollen ska jag vara fruktansvärt seriös i mål, rädda allt". När jag sa det så tänkte jag lite snabbt att det skulle vara drygt att skada mig nu när jag har två arbeten som kräver en hel kropp. Mer tänkte jag inte på det.

Sen kom alltså morgondagen, idag, söndag. Vi tog oss till Linderuds konstgräsplan för att trolla, samma plan ni fått se i en fotbollsfilm tidigare i denna blogg. Det var match där när vi kom, 22 spelare på planen varav 1 hade vitt skinn. Annars pakistanier. Nog om det. Vi spanade in matchen i ungefär 60 minuter innan planen blev ledig och turen var vår. Vid detta laget var vi om möjligt ännu mer fotbollstaggade. Vi sparkade igång oss och spelade lite stress där min form var tämligen risig. Nog om det.

Efter att vi spelat i ungefär en timme kom ett stort invandrargäng och gjorde i ordning för en 7-mannamatch. Vi kom fram till att vi var matchtaggade så vi gick dit och frågade om vi fick vara med. Det fick vi. =).

Matchen var seriös och härlig att spela, kvaliteten var bra och jag fick in en och annan Messi-dribbling. Själv kunde jag näst intill känna på min själaglädje över att få spela match då det var länge sen för min egen del. Jag njöt. Sen kommer vi till det här blogginläggets poäng.

Jag tappade bollen högt på motståndarnas planhalva och i vanlig ordning blev jag 100 % inställd på att återerövra lädret. Sprang ifatt motståndaren men råkade slå i honom med fötterna bakifrån så att jag föll. Själva fallet i sig var inte så farligt men värre var den omedelbara och intensiva smärtan jag kände i vänster hand. "Det här är nog inte perfekt" tänkte jag och tittade på handen som började blöda väldigt ordentligt. Såg snabbt att det blivit ett stort jack i skinnet mellan vänster lillfinger och ringfinger, precis det ställe där jag bröt fingret i oktober 2008. Blev ännu mer frustrerad över detta då jag snabbt förstod risken att fingret brytits sönder ännu en gång.

Efterrätt någon? Trodde väl det.








Joggade snabbt av planen efter sympatiska blickar från alla spelare och tog mig mot andra planhalvan. Där var det träning för ett tjejfotbollslag och jag gick till deras tränare för att få hjälp. Han plåstrade om mig och tyckte att jag skulle ta mig till legevakten.

Väl på legevakten behövde jag inte vänta så mycket. Togs in snabbt, röntgades och syddes. Fick totalt 5 bedövningssprutor (som gjorde ont) och själva sy-delen var en vanskelig historia. "Tufft ställe att sy på!" ropade sykvinnan.

Dom kunde tyvärr inte riktigt avgöra om det var en fraktur eller inte. Då förra frakturen syntes och störde röntgenbilden så var det svårt att se men dom trodde inte att det var en fraktur. Tydligare svar på detta kommer senare. Får absolut inte jobba kommande veckan och dom skrev ut sjukskrivningspapper som jag får lämna till arbetsgivarna. Är väldigt osäker på att det kommer att gå igenom då jag är anställd via bemanningsföretag och jobbar i pass......

Blivande stammisar hos legevakten









Bandage-mobiler, en del av framtiden?










Egentligen skulle vi bjuda på en bra film (musikvideo) ikväll men det måste vi skjuta lite på. Men håll ut, inom ett par dagar ligger den uppe!

Barnehagelön

Kim här igen.

Efter en tids arbetande som barnehageassistent i Oslo kan jag slå fast att det är ett intressant yrke. Intressant ur många perspektiv. Naturligtvis är det spännande att jobba med barn, varje dag har något säreget över sig, positivt som negativt. Barn testar ens tålamod, ens muskelstyrka, ens ork och ens livskraft. Däremot är det verkligen ett arbete där du själv kan styra lite över arbetsbördan.

Jag är en 20-åring i en ganska god fysisk form och använder naturligtvis detta på barnen. Kan misstolkas, helt klart. Men jag kan säga som så att jag skämmer bort barnen när det kommer till lyftande, bärande, springande. En klassiker är när vi precis kommit ut och ska leka och alla barnen får rida på ryggen en sväng runt området. En stor fröjd för barnen och därmed en stor fröjd för mig. Däremot är det minst sagt jobbigt i längden och inomhus har jag lärt mig göra mindre krävande och mer roliga saker med ungarna. Exempel är dessa:

Tågbanebyggande












Kaplaklossbyggande (Notera "pojken till högers" mördarblick på "pojken till vänster")











Kelande









Mer Kaplabyggande











Och slutligen lite Kaplaklossbyggande till











Så vad är då det mest intressanta med detta jobb? Det mest intressanta är att jag får 115 NOK/timmen (ca 144 SEK) för att bygga saker med Kaplaklossar. Lustigt värre.

En fredagseftermiddag i Oslo

Christopher var i vanlig ordning hemma och vilade. Kim och Anton kom hem från sina arbeten samtidigt klockan 17.30. Vad göra? Vi har sett att det existerar en liten "street ball football soccer field Fifa" precis utanför lägenheten. Den planen skall testas. Bilder från detta plantestande följer:


Inatt sov Anton på sitt örngott.

När Chrille är hemma på dagarna så är han (undu)lat som en gamling.

Kim (peli)kan sparva bollen falktastiskt. Men det vet duva redan?



När vi svansade runt så kände vi oss svala. "Det känns som att spela fotboll i korpen" skrek Chrille och fick en kråka. "Nu pratar du (pape)goja" svarade Kim och Anton. Sedan gjorde Anton mål och skrek "Gäss!". Sedan råkade vi m(l)ärka att tiden började knipa så vi (st)orkade inte spela något mer. Poängen: vi gillar fotbo(fink)ll!






Sen hittade vi en fågel som hade gjort illa sig.

ja skoja, haha

Silverfar ville bara skrämma upp barnen för att de ska förstå vikten av att Silverfar finns till hands. Otacksamma barn är ett ämne för helveteseldarna, det vet varje förälder där ute.

Jag är nu i lägenheten på Grönland och tar hand om pojkarna. Vi spelar tv-spel och njuter. Tyvärr så har vi kameraproblem för stunden vilket förklarar bristen på filmer den senaste tiden. Jag jobbar energiskt på detta och problemet bör vara ur världen inom några dagar. Då gör vi comeback med en liten guldklimp till film!

Hej då Sverige (Stockholm)!








Hejsan Norge (Oslo)!

Kapitulering

Kim skriver. Den elektroniska skriftrullen som följer kan åstadkomma chockartade känsloutbrott hos vissa utav er men jag har bestämt mig för att i Sverige stanna.

Jag har på många sätt trivts i Norge och ni grabbar (Anton, Daniel och Chrille) har varit ett utmärkt sällskap. Problemet är bara att det aldrig blev ett hem för mig. Oslo som stad var inte så hemsk den heller men återigen: inget hem. Det här är hem.

Här har jag varit i snart en vecka nu och njutit som ett drinkparasoll var dag. Har haft trevligt och svenskt sällskap i varje hörn och varit väldigt nöjd med det sällskap och den mat min familj har gjort i ordning för mig.

Poängen i klarspråk är att jag skiter i Norge. Det jag lärt mig i form av jobbsökande kommer jag att kunna ta tillbaka hit till Umeå vilket kan leda till ett jobb även här för mig. Att jag tjänar mindre pengar är inte heller något problem då det inte kommer att bli mindre pengar. Jag kommer att bo hemma närmsta tiden och alltså leva billigt, gott och bra. Kommer i stort sett att gå plus.

Ledsen till min beundrarskara som trodde att mitt Norge-äventyr skulle bli längre men här är resan över. Tyvärr. Vill dock nämna en sak: numera hittar ni mig i Umeå, synes!!

Kapitulering







P.S.

Om någon ser detta och vill ha en gratisbiljett till Oslo imorgon 10.10 så är det bara att ringa. Först till kvarn.

P.P.S

Ser gärna att ni grabbar inte överanvänder mina grejer när jag är hemma. Jag kommer att hämta dom på något sätt när jag har mer pengar.

D.S.

Tunnel

Anton kommer in i vardagsrummet. Christopher vaknar. De pratar lite kort om slutet på säsong 4 av The Office. Sedan utspelar sig följande samtal:

C: ”Ska jag gräva en till tunnel eller?”
A: ”Va?”
C:”Ska jag gräva en till tunnel?”
A: ”Vad menar du?”
C: ”En tunnel – där” *pekar mot middagsbordet där ingen tunnel finns att hitta*
A: ”Va?”
C: ”Ska jag gräva en till tunnel genom mitt gips?”
A: ”Ditt gips?”
C: ”Ja…allt mitt gips som jag tog av som ligger där” *pekar mot golvet där inget gips finns att hitta.*

Sensmoralen: Man vet aldrig när Christopher är vaken på riktigt.

Holmenkollen

Jag heter Anton och idag har jag upplevt äventyr med Daniel.


Det hela började med att vi bestämde oss för att vi skulle se skidskytte ute på Holmenkollen. Vi har trots allt bott i Norge i närmare två månader och då är det dags att på riktigt ta del av landets kultur.
Efter att vi planerat, duschat och ätit hemma i lägenheten så begav vi oss mot T-banestationen som skulle ta oss mot vårt mål. Dagen till ära hade jag på mig min lusekofta och vi båda stoltserade med en norsk flagga var. Väl framme på stationen så märker vi att vi missat det tåg vi siktat på att hinna med men blir inte alltför oroliga ändå. "Det är slutet på loppet som är det viktiga" intalar vi oss.
Nästa tåg som kommer hoppar vi på. I vanlig ordning har vi inte köpt en biljett, utan vi tjuvåker illegalt. Vi har aldrig blivit utsatta för någon kontroll tidigare och vi trodde att denna dag inte skulle vara ett undantag. Vi hade fel.
På första hållplatsen stiger det mörkklädda människor på. "Billettkontroll!" hör vi någon av dem skrika. Vi blir livrädda och gråten är nära. En av de svartklädda männen, en indisk sådan, förklarar med knakig engelska och kroppsspråk att vi ska lämna vagnen.
Ute på perrongen var det kontrollanter överallt. De hade utposter vid alla utgångar och man såg i deras ögon att de var sugna på att dela ut böter. Jag och Daniel försöker undvika dessa ondskefulla människor så gott det går. När vi väl inser att det inte finns någon väg ut så förlorar vi allt hopp. Jag blir stum och Daniel börjar skaka. I ren desperation försöker vi smälta in med ett ungdomsgäng som står och väntar på nästa tåg.
Till vår förvåning så verkar vår plan fungera. Ingen av vakterna lägger märke till oss och den indiske kontrollanten finns ingenstans att se. Efter några minuter kommer nästa tåg som vi lyckas hoppa på. Det tog oss mot önskad destination och vi var återigen säkra.
X antal hållplatser senare får vi hoppa av för att åka nästsista sträckan med buss. Vi fortsätter dagen i samma anda och väljer att inte betala för bussresan heller. Sista sträckan går vi.
När vi når tävlingsområdet så är så sent ute så alla kontrollanter är borta. Det betyder gratis inträde som fullbordar en helt gratis dag. Vi ställer oss uppe på en kulle och avnjuter de sista tio minuterna av loppet.
Det var väldigt trevligt. Jag fick hjälpa en tjeck föreviga sitt minne där genom att ta kort på honom, Björn Ferry kom på sextonde plats och norska flaggor fanns överallt. Utsikten där var väldigt fin också, vi hade fotograferat den med Daniels kamera om vi inte hade glömt minneskortet hemma. Lite bilder kan vi dock bjuda på, tagna med min mobilkamera.


En skidåkare.









Daniels glädje visade inga gränser!









En annan, aningen kamouflerad, skidåkare.

Chrilles bloggpremiär!

God kväll! Jag hade tänkt börja med att be om ursäkt till alla mina fans. Jag vet att ni längtat efter att få läsa ett par rader om min tid här i Oslo. Hur jag har haft det och vad jag har jobbat med osv. Självklart vet jag att det inte räcker att se min nakna kropp under ett vattenfall av First Price-cornflakes (First Price-filmen). Ni vill ha något mer personligt, ett blogginlägg om jag förstått saken rätt. Men eftersom Kim och Anton redan skrivit om fiskebilen, Face2Face och barnehagen så känner jag att det inte finns så mycket att skriva om. Och min fritid är inte så häftig som man kan tro, inte utan Kim =(. Men idag skedde något helt oväntat, och det hela började lördagen den 7 mars (En lördag i Oslo).

Lördag 7/3-10
Grabbarna och jag hade bestämt oss för att gå ut på lokal, samtala med damer och lyssna på hipphopp-orkester. Som ni kanske minns så kom jag inte in, eftersom jag glömde både legitimation och pengar hemma. I vreden traskade jag hem och stekte upp ett helt paket bacon. Ungefär två timmar senare stampade grabbarna in och störde min koncentration för att sedan säga "det var väldigt vad mycket mat du gjort, ska du äta allt själv?". Ni kan förstå att jag blev ursinning. Det hela slutade i en hätsk diskussion som dog ut då jag slog knytnäven i köksbänken och begav mig in till vardagsrummet.

Fredag 19/3-10
Det har nu gått nästan två veckor efter mitt knytnävsslag och efter många påtryckningar från grabbarna och mamma begav jag mig till legevakten (vårdcentralen).
När jag kom in tog jag min kölapp och väntade. Dem ropade upp mitt namn och jag fick följa med doktorn in på kontoret. Han kände och klämde på min hand och skickade in mig till röntgen. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Jag fördes in i ett rum, doktorn kom in och sa att jag fått en fraktur i handen. Han tog sedan fram den tjockaste sprutnålen jag sett och sa "dette kommer til att göre veldig ont". Han förde in sprutan mellan mina knogar för att sedan fylla handen med en bultande bedövning. En kort stund senare kom en annan läkare in, spände fast min hand i en sele och sa "jeg ska dra til ditt finger, dette kommer nog til att göre ont" och på det svarade jag "om du gör illa mig så blir jag arg". Han drog och slet, gipsade handen och krävde 580 NOK. Nu sitter jag här vid datorn och känner mig glad. Dels för att jag har något att skriva om och dels för att jag slipper diska de kommande tre veckorna.











PS.

Pappa kan du sätta in 750 SEK på mitt konto? =)

DS.

Hälsning till Kim

Hej Kim. Hoppas allt är bra.

Antons arbeten i Norge

Anton är online. Nu när det äntligen blivit frid och fröjd här hemma (förlåt silverfar) så ska jag berätta lite om mina jobbupplevelser.

Face2Face (Redd Barna)
När jag tänker tillbaka på min Face2Face-tid så infinner sig det sig ett mörker inom mig. Till skillnad från Kim och Chrille som jobbade med Trumf så arbetade jag med Redd Barna-projektet. Det hade ett välförtjänt rykte av att vara ett av de sämre projektet inom Face2Face. Fy helvete för vissa dagar jag hade där. Jag stod och försökte värva folk till att donera pengar utan någon framgång i alltför många timmar.

Betyg:
Underhållande: 2 - Nästan ingen stannar och pratar med en så det är riktigt trist. Ibland får man dock konversera med en och annan rolig prick.
Utvecklande: 2 - Jag hade lärt mig mycket om språket och om att sälja till folk, bara någon hade stannat.
Arbetstider: 1 - Du har ingen egen kontroll över arbetstiderna som kan sträcka sig från 8.00-21.00 till lindrigare tider som 8.00-17.00. Står du på ett ställe säljcoachen vet är populärt så är risken stor för att du tvingas stå kvar där länge.
Lön: 3 - Ligger du på 1 "salg" (en människa du lyckats värva) så har du 1000 NOK per dag, plus bonusar om du skrider över vissa salgsmål per månad. Det är inte illa pinkat. Ligger du under 1 i snitt så får du dock ingenting (som jag då...) vilket är modernt slavarbete.


Jag kan ha räddat det här barnet.









Som ni säkert alla vet så har jag haft en kort karriär inom fiskebilsbranschen. Jag kommer inte beskriva det jobbet då Kim redan skrivit en utmärkt text om det i sitt jobbinlägg. Och för att jag är bitter.


Butiksmedarbetare, Rimi
Mitt nya jobb tänker jag dock skriva om! Min titel är butiksmedarbetare och min arbetsplats är Rimi. Hittills har jag nästan bara suttit i kassan och varit trevlig, men mina arbetsuppgifter ska egentligen sträcka sig längre än så. Förhoppningsvis märks det av snart. Ett plus som inte kommer nämnas i betyget men som ändå bör skrivas är att jag har väldigt trevliga medarbetare.

Betyg:
Underhållning: 2 - Det roliga i jobbet är när du får prata med glada och trevliga människor. Annars så sitter du bara i kassan och drar streckkoder vilket är ungefär så kul som det låter. Ett litet plus till det här betyget kan tänkas komma då jag får jobba mer ute i butiken med upplockning av varor och liknande.
Utvecklande: 2 - Du lär dig hur en kassa fungerar vilket inte är dåligt att veta. Har du tur så lär du dig någon rolig fakta om mat också när du ändå är i farten. Sen får du se hur det ser ut dit pantburkarna far när de pantas, och det kände jag (på riktigt) var utvecklande för mig. Nu kan jag lämna det mysteriet bakom mig. Betyget blir dock en tvåa ändå.
Arbetstider: 3 - Jag jobbar ofta mellan 13-21 eller 14-22. Det ger en skön sovmorgon men en tung kväll. I slutändan så är det standarden på 8 timmar helt enkelt. En grej som är bra är att det verkar lätt att kunna ta någons annan timmar (om denne vill det) och jobba lite övertid.
Lön: 2-3 - Jag tjänar 124,5 NOK i timmen. Det är helt okej. Tyvärr vet jag inte hur det ser ut med obekväm arbetstid och liknande. Därför vågar jag inte sätta ett mer konkret betyg än 2-3.


Så här visar man upp varor när man jobbar på Rimi.

Återkomst

Uffe-Peddo här.

Ville bara meddela att jag nu sitter och väntar på mitt tåg. Ett tåg som ska ta mig till Gardermoen. Gardermoen som är Oslos största flygplats varifrån jag skall fara hem. Hem? Vad är hem? Vem är vad? Är samer 100 % människor?

Poängen är i alla fall att jag ska till Umeå i en vecka. En liten semester för att återse mina rötter och äta jordnötter, haha. Kommer att vilja passa på att träffa några människor som står mig nära. Kommer också att engagerat försöka undvika folk jag inte vill träffa. Ni är några stycken.

Slår igång mitt svenska mobilnummer när jag nått Sveriges gränser, bara så ni vet. Avslutningsvis en liten dikt om oss "Vivillhemmare":

Kim han snickrar som en karl
Chrille alltid sovmorgon har

Daniel blickar mot Islam
Anton skriker efter dam

Kim han står så stolt och stor
Chrille allas lillebror

Daniel får en smäll på klubb
Anton han har odlat stubb

Ikea-besök!

Hej! Jag heter Anton!

Idag fick jag följa med min kompis Kim dit han jobbar. På Kims jobb så finns det jättemånga olika saker! Det finns stolar, bord, leksaker och till och med ljus! Kim jobbar med att hjälpa gubbar och gummor med att köpa grejer. Kim har på sig en gul tröja när han jobbar, det tycker jag ser jätteroligt ut! Jag skrattade åt honom när han hade sin tröja på sig men han köpte ändå pizza till mig för att han är snäll. Till pizzan fick man hur mycket läsk man ville, gott! Efter jag hade druckit 5 muggar läsk så fick Kim visa mig var toaletten var, det stod på en skylt var den var! När det var dags för middag så åkte vi hem och åt middag.

Kim med blommor, innan jobb!














Jag ser ut som min favoritwrestlare Ray Mysterio!













Såhär ser Kim ut när han jobbar fast vi tog bilden när vi var hemma, haha!

Hjem-is

Daniel skriver. Som ni märkt(förhoppningsvis) så har jag lyst med min frånvaro från bloggen den senaste tiden. Kanske mest märkbart i fotbollsvideon, men detta har en naturlig orsak. Medan de har roat sig och spelat fotboll så har jag jobbat. Jag har haft min andra vecka på hjem-is, vilket i svenska ord är "hemglass". Ja, jag har gått och blivit alla barns största glädje, jag har blivit en glassman. Just nu jobbar jag sexdagars veckor och har inte riktigt har fått in hela rutinen än, men min nyinköpta GPS har visat sig vara helt ovärderlig, då jag knappt hittar till motorvägen.

Den största besvikelsen jobbet har bjudit på hitintills är att jag efter min första dag med Javad(min Imam),märkte att istället för den charmiga truddelutt som svenska glassbilen har så drar vi i en gigantisk bjällra på taket av bilen.. Men på det här sättet kanske jag kan rädda den melodin från att för alltid vara kopplad till arbete.

Att jag har backat sönder vänster baklyse och att jag på något sätt saknar 400nok från min bil gör att jag har fått känslan av att jag inte är Rune, min chefs, favoritarbetare men om jag inte har fått sparken än så kommer jag nog inte få det heller. Som det ser ut nu kommer det bli hjem-is för min del den resterande tiden av vårt norgeäventyr.

Rimi

Anton skriver. Sitter här och har precis kommit hem från första jobbdagen på Rimi. Rimi... Uttala det och man känner...ingenting? Att vara butiksmedarbetare på en livsmedelsbutik är inte det mest glamorösa som finns. Det är inte så bra betalt, det är inte världens roligaste jobb och arbetstiderna är standard. Rimi är en vanlig affär, ett företagens islandsko.

Men det är ett jobb, och ett jobb är bra om man heter Anton Björnberg Kalén.


Rimi

















Islandsko

Ikea

Kim skriver igen. Sitter och väntar in tidpunkten för att ta mig till första jobbdagen på Ikea. Ikea... Uttala det och man känner på läppen hur stor det är. Eller känner man det på tungan? Jag tror man känner det överallt. En vibrerande pirrning längs ryggraden, en erotisk ilning i det centrala nervsystemet. Ikea är ett monstrum, ett företagens belgisk blå.

Ingvar Kamprad verkar vara en intressant människa. En gammal extremsnål nazist som startat världens största möbelföretag? En förmögenhet på ca 23 miljarder dollar men blir förbannad om han betalar ett par kronor för mycket för kaffet? Säga vad man säga vill om karln men den plånboken skulle man vilja komma åt.

Hur som haver, det känns kul att börja jobba på Ikea. Ett litet mål när jag kom hit var att börja jobba inom försäljningsavdelningen på Ikea. Stå i affären och tipsa om varor. "Hejsan, intresserad av en soffa? Ta den här. Varför? För att den är mjuk". Otvivelaktig framgång någon? Just precis. Hur som helst så måste man börja nerifrån. Jag ska sitta i kassan i början men tror att det kommer att vara överkomligt, hoppas åtminstone.

Ikea
















Belgisk blå












P.S.

Mamma, du är en underbar kvinna, men du måste inte kommentera varje inlägg.

D.S.

Mat...

Det var tilbud (erbjudande) på Massiva Konserver på en affär längs gatan. Vi slog till.

En onsdagseftermiddag i Oslo

Kort om språket

Kim här. Respekt.

Det är roligt det här med språket. Eftersom norskan trots allt ligger så nära svenskan tycker man att vissa avvikelser till ord känns väldigt extrema. "Grodyngel" har fått en så osmaklig kopia som "rumpetroll" här. "Däggdjur" heter "Pattedyr" och "Orm" heter "Slang". Dessutom skrattade vi gott åt nyheten att "alfakrull" är norskans motsvarighet till det älskade "Snabel-a:et". I det sistnämnda fallet ska vi däremot inte kasta sten i glashus...

Väldigt lustiga situationer kan uppstå för mig som barnehagearbetare just när det kommer till språket. Exempel på dialoger:

Kim, 20 år: "Titta Daniel, jag kraschade med bilen!"
Daniel, 5 år: "Men snälla någon, du har ju ödelagt bilen!"

Kim, 20 år: "Hej, får jag vara med och leka?"
Elina, 4 år: "Ja, men du må ju vara med från begynnelsen!"
Kim, 20 år: "Begynnelsen är ej något att förväxla med ett hållbart presens, ty vi äro alla värdiga att leka."

Okej, mitt svar på det senare exemplet var inte sant. Jag var i verkligheten bara tyst, letade desperat efter något häftigt att säga. Hur som helst, för att ge er perspektiv på hela språksituationen så tänkte jag jämföra dessa norska småbarns språkbruk med min kära flickväns:

Vera, 19 år (till mig): "Ja, då är du ju typ som metallma...ehm...stålmannen."

P.S.

Inatt somnade Chrille 05.00. Sedan väcktes han av Anton klockan 15.00 på dagen. Lika glad var han för det.

D.S.

Lägenhetsvisning

Uppgraderad lägenhetsvisning. En utav få fina stunder i nattens ganska ruttna Oscarsgala var Michael Giacchinos Oscar för bästa musik i filmen Up. Här får ni klippet med den musiken, bättre format och bättre text. Även First Price-filmen och Presentationen av Oss har blivit uppgraderade med formatet 16:9.

En lördag i Oslo

1. Den sparkade Anton fick spendera en härlig hemmadag. Film. Inglorious Basterds.
2. Chrille och Kim röjde framgång via fiskejobbet. Bild följer.














3. Utekväll där vi ställde in siktet på en klubb vid namn Mint. Vi hamnade på "Sourz Club" där stället var fyllt till bredden av invandrare. Chrille glömde passet och blev bortskickad, Daniel fick en käftsmäll av en brud och kvällen fick ett tidigt slut. Länge leve party. Beskrivning av fläskläppsincident: Kim möter en tjej på dansgolvet. För att snabbt komma förbi henne (vi skulle lämna lokalen) så tar dom varandra runt midjan och snurrar runt. Kim lämnar tjejen och går iväg fredfullt. Daniel går tätt bakom Kim och försöker leende åla sig igenom samma flickgäng. Nämnda tjej börjar knuffa Daniel som leende (skrattande) försöker ta sig förbi. Efter andra knuffen följer en kraftfull knytnäve på Daniels läpp som lämnar detta ordentliga spår. Varför blev han anfallen? Gud vet.

Kims arbeten i Norge

Eder Kim författar.

Nu har det gått över en månad och man får säga att jag prövat en hel del arbeten här i Norge. Inledningsvis var man ju skamligt desperat, fick man ett telefonsamtal där man skulle komma på anställningsintervju så skrek man falsett-skrik och sprang runt av lycka. Efter ungefär en vecka så kom första intervjun:

Face2Face
Företaget hette alltså Face2Face och var ett field marketing-företag. Låter riktigt coolt, eller hur? Det jag skulle göra var ett stå ute i mataffärer och ge ut gratis kreditkort. Lönen var enbart provisionsbaserad och man fick 100 norska kronor för varje kreditkort man "sålde". Nästan i alla fall. Allt eftersom fick jag höra att man verkligen inte fick lön för alla man "sålde", om inte kreditvärderingen gick igenom fick man inga pengar och om personen var under 25 eller över 65 fick man inga pengar. I själva verket fick folk betydligt mindre pengar än vad dom själva räknat med. Arbetstiden var också ett skämt. I början av dagen (8.30) satte alla anställda "budsjett", svenskans budget. Man sa exempelvis att man idag ska sälja 15 kreditkort och man fick inte gå hem förrän man sålt dessa 15. Man fick heller inte sätta väldigt låga budsjetts bara för att försäkra sig om att sluta i normal tid. Normal arbetsdag för mig var 8.30-20.30. Sålde ganska bra och snittade ungefär 12 per dag. Summerat så var detta dock ett ganska odrägligt arbete. Långtråkigt, prestationsångestladdat och med en lönedeal som inte är något annat än osäker. Jobbade totalt ungefär 8 dagar och ser spänt fram emot vilka pengar som man kan få för detta.

Betyg (1-5):
Underhållande: 2 - Plus för att man får prata med och lära sig om norrmän. Minus till att man gör och säger samma sak hela tiden.
Utvecklande: 4 - Det är väldigt bra att lära sig sälja, det behöver du i väldigt många situationer i livet. Dessutom tränar jobbet ditt psyke ganska bra, jobbar du där i ett år så kan du nog jobba med det mesta.
Arbetstider: 2 - När man jobbar i Norge är det skönt att ha ett jobb där man själv kan bestämma hur mycket man arbetar. Här får man arbeta mycket men bestämmer det inte själv, piskan från "ledningen" drar hårt och diktatoriskt.
Lön: 3 - Svårt att säga i det här fallet, vill helst vänta till jag fått min lön. Man har åtminstone teoretiska möjligheter att tjäna väldigt mycket, håller det också i praktiken så finns det mycket pengar att hämta in - om man kan sälja förstås.

Trumf Kreditkort









Det var Face2Face det. Under hela tiden jag arbetade där så kände jag mer och mer att jag vill ha ett jobb med fasta tider. Det får vara långa tider, men åtminstone fasta. När jag som mest ville prova på något annat fick jag ett befriande samtal från Sara Gustafssons (om ni nu känner henne) bror Aron. Han fick nys om att en Kevin behövde säljare till sitt företag: Havsmat. I folkmun och bloggskrift mer känt som Fiskebilen. Ringde Kevin, fick komma på intervju och fick jobbet omedelbums. Jobb nummer två:

Fiskebilen
Upplägget är väldigt enkelt. Man åker runt i villaområden utanför Oslo och säljer fisk genom dörrknackning. Arbetstiderna är 17.00 - 22.00 på vardagar och man får 20 % av all fisk man säljer. Ingen fast lön här heller alltså. Jobbet blev betydligt trevligare beroende på vilka man hade i den bil man åkte med. En Kristian åkte jag med två gånger. Gång nummer två blev det bråk. Ordentligt bråk. Stämningen i bilen kunde ha varit bättre men sålde fisk skulle man göra ändå! Summa summarum:

Betyg:
Underhållande: 2 - Härligt med miljöerna. Det var överklassens människor vi sålde till, Norges adel och det märktes på husen. Övervakningskameror var en strövara. Riktigt jobbigt att vara dörrförsäljare, dessa uppskattas inte överallt. Stort minus till kylan, att vara ute och ränna i 5 timmar i sträck när det är 15 minus är ingen succé.
Utvecklande: 3 - nästan exakt samma motiveringar som på Face2Face. Givande att kommunicera med norrbaggarna, givande att lära sig sälja, givande att vara på ett psykiskt ganska påfrestande arbete. Givande och förgörande.
Arbetstider: 4 - Inte särskilt långa direkt, 5 timmar per kväll. Däremot alldeles lysande om man har ett dagjobb som slutar runt 16.00 som många gör. Då har man ypperliga möjligheter till ett tämligen bra extraknäck.
Lön: 4 - Man får det man säljer i handen direkt i slutet på dagen. Svartjobb någon? Ingen skatt och enligt Kevin så ska de bästa säljarna snitta runt 5000-7000 om dagen. Det innebär minst 1000 NOK i kassan på 5 timmar. Helt okej timlön.

Tillägg till detta arbete: Kevin som är chefen kräver mycket. Anton är sparkad och Chrille lever på gränsen, det gäller att sälja helt enkelt.

Fin fiskförsäljare













Detta håller jag på med i nuläget. Jobbar imorgon och på lördag. Vill faktiskt vara kvar. Tredje arbetet som jag fick genom att vandra till Adecco och ta saken i egna händer:

Barnehageassistent
Barnehage är alltså norskt dagis. Barn. Snoriga barn. Upplägget är också här ganska intressant. Adecco är enda bemanningsföretaget med barnehagekontrakt (enligt Adecco själva) vilket gör att dom har många assistenter att förfoga över. I början tilldelas man "en-dags-uppdrag", Adecco ringer på morgonen och frågar om man kan jobba på en barnehage den dagen. Enligt Adecco själva skulle det inte finnas många uppdrag i början men det skulle komma. Fick dock mitt första uppdrag väldigt snabbt, ett som inte fyllde mig med så stor optimism vad gällde dessa barnehagejobb. Ungarna förstod inte vad jag sa, det var en liten grupp med ungefär 6 barn och medarbetarna var unga och brydde sig mest om sig själva. Språkbarriären var allra tyngst, "du prater så rart" var allt jag fick höra. Översättning: du pratar så konstigt. "Ja, jag är från SVERIGE" sa jag pedagogiskt. Tystnad följde. Andra barnehagen jag fick prova var betydligt roligare. Bättre flyt i pratet med ungarna och trevligare ungar. Föll för många utav dom, var väldigt uppskattad själv. Var tillbaka till den barnehagen idag och samma positiva helhetsupplevelse följde. Bättre blev det. Personen som ansvarade för mig på barnehagen vill att jag ska ha en 2 månaders 70 %-anställning där nu. Något jag under helgen måste överväga att acceptera. Totalen:

Betyg:
Underhållning: 4 - Den rena underhållningen håller hög klass. Tiden går fort, det händer alltid saker med små barn i farten och arbetsuppgifterna är hyfsat varierade. Får även göra väldigt mycket fysiskt. Springer med barnen, springer med barnen på ryggen, springer över barnen, jagas av barnen, brottas med barnen osv. Väldigt påfrestande men också en smula befriande. Ljudnivån är dock läskigt hög (såklart), det perspektiv man hade på tystnad har förändrats.
Utvecklande: 4 - Jag jobbar med alla olika typer av barn mellan 1 - 6 år. Naturligtvis ger det en enormt viktig erfarenhet. Jag är redo att bli guldfar.
Arbetstider: 3 - Jobbar 8.30 - 16.00. Vanligt, drägligt och tider som lämnar rum för extraarbete på kvällarna. Nackdelen är ju att man inte har en möjlighet i världen att jobba lite extra på just detta arbete om det någon gång skulle behövas.
Lön: 2 - Tjänade från början 113 NOK i timmen. I direktjämförelse med andra arbeten är detta riktigt dåligt. Lägg därtill det faktum att jobbet som barnehageassistent är väldigt krävande, både psykiskt och fysiskt. När jag eventuellt tar det här långtidsuppdraget så höjs det till 115 NOK i timmen, en höjning som inte alls förändrar betyget.

Kasper - Den dagisgrabb som jag nog kommit närmast

First Price

Vår lilla hyllning till First Price-mat. Det enda vi har råd med, men lika glada är vi för det. Titta bara.



P.S.

Vi är tidsoptimister (deadlinen).

D.S.

Korta uppdateringar

Ett släng av mer eller mindre saftiga uppdateringar:

* Hyran är betald och ett tillfälligt lugn har nått oss...
* ...utom Kim som har ett tungt liv. Jobbade 8.30-23.30 idag. Var är musten när man behöver den? Tur att det är påsk om en månad.
* Antons arbetslöshetsångest är utbytt mot underhållande tv-serier. Livet leker.
* Daniel har glassbilsupplärning av en djupt troende muslim. Daniel: "Grabbar, bli inte arga nu, men vad skulle ni säga om att börja fasta?". Konverteringen är nära.
* Chrille vaknade 10.30 idag. 3 timmar tidigare än någon annan dag för den mannen. Hurra milstolpe!
* I skrivande stund har vi 99 unika besökare. Lastbilen är inhandlad, Blondinbella ligger på marken, bara att trampa på gasen.
* Vi vill understryka att Chrilles påstådda drogproblem endast är fiktivt. Om det är något han knarkar så är det tv-serier. Och detta knarkas ordentligt.
* Imorgon kväll ska vi producera ett filmklipp av det roligare slaget. Vi lovar att klippet släpps officiellt på bloggen innan 2.00 natten mot torsdag.

På återwebseende.
/Kim och Anton

Avsked

Det är kul för att det är sant.

"Presentation av oss" som inlägg

För er som inte hittat "Presentation av oss" via nedscrollning. Hoppas ni gillar den!

Början på något stort