Ensamhet

"Silverfar ger och silverfar tar"
- Silverfar 2006

Det gamla djungelordspråket uppkom en varm vårdag i majs begynnelse. Anton hade nyligt köpt en stor godispåse med smarrigt innehåll, ett inköp som vattnade nämnde herres mun. Detta var något som naturligtvis inte gick Silverfar förbi. Godiset befann sig i Silverfars mage 34 sekunder (akkurat) senare och Antons förtvivlan var gränslös. Åtminstone innerst inne, utåt sett spelade han oberörd. Men, Silverfar är en man av dödsstraff (rättvisa) och tackade för offergåvan med en egen present. Ett rött medelstort äpple. Att dela. Med Silverfar.

Silverfars givande och tagande är även något som Daniel och Christopher fått smaka på här i Norge. Han har tagit pengar och givit russin, tagit glasögon och givit en häftig ny T-tröja. Han har också tagit integritet och givit...ja, vad har han givit? Integriteten beslagtogs omedelbart när vi satte fötterna i Norge men Silverfars gåva till barnen har tagit sin tid. Integritet är kanske det viktigaste man har, detta innebär såklart att Silverfars "återgåva" måste vara någonting av stor vikt. Och det är det.

Kärlek. Silverfar har (i kompani med Chrille) skaffat en användare på hemsidan "deiligst.no" vilken är en norsk datingsida. Användarnamnet är "Lindiero" och användarens namn är Christopher Linder. Det lades också in en bild på en lättklädd Christopher för att ge användaren ett ansikte utåt. Silverfar ska fixa brudar åt pojkarna.









Användarbilden på deiligst.no


Efter en hel del trolleri och trix fick han tillslut napp. Silverfar började chatta (som Christopher till namn och utseende) via internet med två kvinnor som var väldigt sugna på svenskt kött. Ena pinglan heter Catja och är en svensk 22-åring. Ett exakt datum för drabbning med denne Catja är ännu inte spikat men hon "vill inte vänta många dagar".

Den andra (billiga?) kvinnan heter Åsne(!) och är en norsk 18-åring. Denna konversation var också den mycket framgångsrik, nästan lika framgångsrik som Silverfar varit i sitt hittills gångna liv. Nog om det. Silverfar är fantastisk. Faktum är helt enkelt detta: nu på fredag (30:e april) ska Christopher och Daniel få dubbeldejta. Silverfar har ordnat så att Åsne och hennes kompis (Häste?) kommer på besök under fredagkvällen, Anton och Silverfar kommer att se till att befinna sig annorstädes.

Förutsättningarna inför fredagen är både enormt pinsamma och suveränt inbjudande. Situationen kan beskrivas som absurd men det är två villiga kvinnor och två villiga män som ska "umgås".

Detta är faktiskt 100 % seriöst, inget skämt.

Underbart, skönt eller dåligt? Ni får tycka till.

Min nya vardag i Olso

Hallå hallå! Christopher här. Har inte varit så aktiv med bloggandet känner jag. Sist jag skrev hade jag brutit handen och har inte skrivit sedan dess. Det beror nog på att jag har varit rätt så inaktiv helt enkelt. Varit arbetslös ett par veckor. Nu har jag dock fått ett jobb. För ungefär två veckor sedan fick jag jobb på hjem-is där även Daniel jobbar. En vardag nu förtiden börjar med en ca. två timmars snooz till kl. 11:00 ungefär. Sedan skippar man helt och hållet frukost och hoppar direkt till lunch, oftast någonting med pasta. Det roliga med att jobba på hjem-is är att jag och Daniel har fått samma rutiner och umgås numera 24-7. Vi tar oftast bussen till jobbet.

Det är väldigt trivsamt tycker jag.








När man väl är framme på garaget brukar man sätta igång med att göra sin bil färdig inför dagen, packar varor med lager-Mårten, knappar in destinationen på sin gps och sen är det bara att ge sig av.

Dem första tre dagarna var jag ett nervvrak i trafiken, det är inte som att köra i Umeå precis. Men med lite träning och koncentration så har det rullat på bra. Jag trivs på det här jobbet, människorna är trevliga, tiderna är bra och lönen ska man inte klaga på. Daniel lagar frukost och ser till att jag kommer mig iväg på morgonen. Det känns bra helt enkelt. Men det bästa med att vara glassgubbe är nog friheten, dem öppna landskapen och all glass man får trycka i sig.

Total Eclipse

Anton bakom rodret.

Karaokeklippet har ställt till det för oss. Efter att vi laddade upp det mot Interweb så har vår inkorg fyllts till bredden av brev med önskemål. Jag och Kim har därför valt att svara på era önskningar i hopp om att vår inkorg ska få vila.



Tekniska problem har gjort att det kan vara lite hackigt. Sedan har ett företag kontaktat oss och ville göra reklam på vår blogg, därav vattenstämpeln i slutet av videon.

Färgglada spöken

Det här är Anton!

För några dagar hände det en rolig grej på mitt jobb. Jag klev ut från lagerdelen och in i själva butiksdelen av Rimi. Där möts jag av synen av fyra muslimska kvinnor i olikfärgade slöjor som går från deras huvuden ner till deras fötter. "De ser nästan ut som färgglada spöken" tänker jag och ler lite för mig själv. Direkt efter det så tittar jag runt i affären och börjar tänka på hur hyllorna delar upp affären i raka gångar. Sedan kommer insikten till mig: "Färgglada spöken...Raka gångar....Mitt jobb är Pacman!".

Efter den händelsen så har mitt jobb varit dubbelt så roligt.

En dag i mitt liv

En torsdagskväll i Oslo

Vi sjöng med två regler:

1. Behåll originaltonarten, även på tjejlåtarna.
2. Ge järnet.

Hör av er om ni vill ha fulla versioner av låtarna.

En vecka i Daniels liv

Hallå, nu är jag äntligen tillbaka i rutan!

Efter att jag och Anton så kaxigt la upp hur vi klarade oss ur biljettkontrollen för två veckor sedan så känner jag mig tvingad att berätta att jag, två dagar senare, än en gång fastnade i en biljettkontroll. Denna gång gick det inte lika bra. Det var den 23e mars kl. 1341 och jag hade just gått in i t-banevagnen och satt mig, när det kom in en halvfet man i 40 årsåldern med helt vanliga kläder. Men helt vanlig var han inte. När tåget började röra på sig vände han sig mot oss som satt ner och visade sin bricka där det stod ”billettkontroll”, jag tittade snabbt bakom axeln, men där stod det ännu en man med en bricka. Så fläsket var stekt och även om jag gjorde ett tafatt försök att komma undan genom att påstå att jag hade tappat biljetten, så gick de naturligtvis inte på det och nu sitter jag här med en faktura på 900nok. Det värsta med hela den här historien är att det här hände den 23e och att jag redan hade bestämt mig att det första jag skulle göra när jag fick löning var att köpa ett månadskort på t-banan.

Men efter den olyckliga händelsen så har veckan flutit på i lugn takt. Jag har varit på ett väldigt intetsägande säljarmöte med hemglass där två svenska män försökte optimera vår försäljning, med hjälp av tips som ”titta kunderna i ögonen och le”.

Allt börjar ordna sig på jobbet, jag har lärt mig allt de administrativa och jag tror att jag kanske efter den här veckan har gått upp från att vara sämst på vår depå. Vilket jag hoppas ska glädja min chef, Rune, som är den spännande blandningen av ex-militär och präst, där präst helt klart var den stora chocken(han skrämmer mig lite). Men det känns tryggt att han då kan hålla pli på alla både fysiskt och spirituellt. Jag har även fått lära mig att mitt jobb är ganska trist när det regnar, vilket det har gjort varje dag den sista veckan. Men tack vare påsken så har jag fått dubbelt betalt för mina sista dagar och fått jobba de sköna tiderna 11-18, istället för 14-21.

Och tack vare att Kim och Chrille är hemma om dagarna betyder det att jag har mat som väntar på mig när jag kommer hem, det är som att ha en liten hemmafru, eller två.